God Jul i palmblads-stugorna

Den forsta delen av den har resan handlade mycket om att jamfora, att se kontraster. Se det som ar har, och helt naturligt da detta ar forsta stora resan utanfor Europa, jamfora det med hemma. Det tog den mesta av min tid, var jag an var. Bara en sadan sak som att killar garna gar hand i hand pa stan, lutar sig emot varandra eller rentutav gosar, ar inget konstigt har. Daremot ar det valdigt konstigt att vara gay, sa konstigt att Indien nyligen rostade igenom en lag mot samkonat sex. Alla ar sa valdigt trevliga hela tiden, servicen ar magnifik, och anda ar det nagot som felar. Det ligger liksom en viskning av konstant fortryck over allt, dels igenom det komplexa men ljupt rotade kastsystemet, men saklart ocksa genom synen pa kvinnor. Uppe i bergen motte vi dem med vedknippen stora som de sjalva over ryggen, har pa beachen badar de med kladerna pa. Eller de gar mest i vattnet, da manga av dem inte kan simma. Det ar mannens hav, inget annat. Till en borjan brottades jag mycket med skuld over att ha sa mycket mer pengar an manga av de jag moter. Som nar jag forsta morgonen pa resan at den billigaste restaurangfrukosten i mitt liv, och det pa taket pa huset pa andra sidan gatan satt en sliten man och borstade tanderna med pekfingret.  Som nar jag gick upp och ner langs med bergsstigen till Benkas hus i Manali och sag de fattiga bonder som slet dag ut och dag in, boende hela familjen i samma skjul. Kontrasterna var dar, konstant, och gick inte att undga. Samhallet hemma och detta var sa otroligt olika i stort och smatt, men hur jag an vred pa det kom jag alltid i slutandan fram till samma tanke; att inget, som helhet ar battre an den andra, men att bada pa manga satt kan bli battre.

Nu ar det lite annat, mer lugn och ro. Bo pa beach gor att allt istallet for kontraster overgatt i nyanser. Traffat mangder med nya harliga manniskor, allt fran den energiskt babbliga och roliga fotografen Etienne, till den palindrombekladda fransmannen Noel Leon, som kryddar lagereldarna med att anvanda facklor trots sin brutala overforfriskning. Allt har lugnat ner sig i huvudet nagot, jag tanker mer pa de jag moter och mig istallet for samhallet jag ar i. Ater god men enformig turistmat, badar mycket, laser annu mer, och pa kvallarna blir det ofta lagereld. Killarna slass om gitarren, tjejerna om uppmarksamheten. Vi har javligt roligt och nyanserna ar enklare men inte desto mindre imponerande. Som nar vi dagligen kan skonja delfiner ute i vattnet, eller nar plotsligt en vattenbuffel star bredvid en pa stranden och tuggar i sig en rulle toalettpapper. Eller for den delen nar nagon drar fram ett svard och borjar kompa till allsangen med det.

Det basta for tillfallet ar att jag inte har brattom nagonstans, nu stannar jag har over nyar, sen blir det vidare mot ruinstaden Hampi och efter det Kerala. Men fram till dess har mycket hunnit handa. God Jul!

Soderut

 

Det var fint i bergen, lugnt och mycket lasande, men nar Bosse sa att han skulle soderut hangde jag pa, bra att resa tillsammans med nagon som gjort det forr, har erfarenhet av problemen som uppstar. Benka stannade i bergen. Vi tog bussen mot Dehli, tog tyvarr en soppa pa vagen och blev sjuka, E.coli, och blev fast pa hotellrummet i fem dagar. Trotta, sjuka, febriga, madde battre, sjuk igen, sjukt trott och till slut sa otroligt trott pa att vara sjuk. Tog oss i alla fall till varldens langsta tag soderut. Tva dygn av trevliga moten, fortfarande inte riktigt friska, guppande fram igenom ett till synes snustorrt Indien. Kom fram till stranderna, havet. Fick tag i medicin. Satte oss till ratta.

Paradise Beach ligger inte langt harifran, vilket passar bra da de flesta bilder jag tar latt skulle passa som vykort, utan att jag ens forsoker. Pa dagarna ar det vackert och svettigt, pa natterna hor jag mossen springa pa taket och langre bort havets tidlosa pulserande mot stranden. Det ar viktigt att inte gora sa mycket nu, mest lata allt bero.

Turisten

Halla i stugan, har har det legat nere lite men det ar for att jag varit upptagen med att ha feber, njursmartor, diarre, kostant huvudvark och massa annat trevligt den senaste tiden. Men antligen har vi nu fatt tag i antibiotika, sa far du at helvete, Escherichia coli! 




Har i alla fall hunnit ta mig ner till Om Beach, Gokarna, men aterkommer om det nar krafterna ar tillbaka nagot.

Vandrarns pöjk

Nämen, lite natur- och vandringsbilder denna gång. Igår gick vi en åttatimmars promenix upp i bergen, i skogar där det minsann bodde både björnar och leoparder. Och de mäktigaste och konstigaste träd som jag någonsin har upplevt. Kände mig som en hob i Dimmiga Bergen, fast utan dimman. Och så hängde jag ju inte med Gandalf(I wish). Över oss cirklade Vitryggade Gamar och väntade väl på att vi skulle dö. De är dock akut utrotningshotade, så skrattar bäst som skrattar sist!

Vaknar varje dag med en mage som paminner om en nyexaminerad luftbalong(inte undra pa, sa manga kulturkrockar och sprakforbristningar som sker dar inne dagligen) men annars ar allt ratt bra. Idag vandrade vi utmed bergssidan till nasta lilla by och badade i en sjuhelvetiskt varm kalla. Plagsamt, men klart vart det, har inte kant mig sahar ren sen sist jag badade i Frasses bastu i Anttis. 

Flera bilder ar fler an fyra elefanter

Hello, how are you?

Indien. Vilken tväromvändning från allt man tidigare har lärt sig. Folk man aldrig träffat är superenergiska och väldigt på, och bryr sig bara om att en mår bra. Så ovant! 

Reser med min gudfar Bengt, eller Benka, som jag känt honom som, genom de gånger han på genomresa antingen ifrån eller till Indien kommit hälsat på familjen igenom hela min barndom. Har alltid tyckt det verkade så häftigt med Indien efter vad han har berättat, så nu kände jag att det var dags att hänga på.

Vi landade rakt in i vimlet, kaoset, tvättmaskinen som kallas Dehli. Första intrycket var verkligen något jag tyckte om, allt var väldigt enkelt och nära. Fullt av liv. Vi reste snabbt vidare till Jaipur för att hälsa på gamla vänner till Benka, allt från stenhandlare till rikshaförare. Häftigt att få en bild av de vänner och det liv han har haft i detta land de senaste trettio åren. Var även förbi det aptempel med galna tjuv-bandar som SVT brukar visa en dokumentär om någon gång om året. Vackert, men klart odramatiskt, förutom då en av aporna rev åt sig all min packning och alla mina kläder. När jag naken bad honom komma tillbaka bad han om ursäkt och sa att de egentligen inte ville sno grejer av folk, men det var vad som förväntades av dem och folk blev besvikna när det inte gjorde det. Det var ju en tråkig historia! 

Efter en intensiv vecka med mycket fina möten tog vi tolvtimmars buss upp mot Benkas hus i Manali. En mäktig resa. När jag på natten kollade ut igenom fönstret trodde jag först att det var stjärnor jag såg, men insåg efter en stund att det var lysen från lastbilar som åkte på vägarna på andra sidan dalen. De var bara så höga berg att de liksom smälte ihop med stjärnhimmelen. 

Det är obeskrivligt vackert här uppe, Manali ligger på samma höjd som Kebnekaise och bortom dalen reser sig ryggen av Himalaya, med så höga berg att det känns som om man tittar på en annan värld. Här läser jag mest, dricker mycket chai och hänger med den haltande hundvalpen Bissu. Siktar på några ordentliga promenader i veckorna som kommer. 

Utsikt från huset. Kullu-dalen, eller Gudarnas Dal som den även kallas.

"Indien alltså..det verkar rätt rörigt där du"

Det är dags att åka till andra sidan jorden och knöla in sig bland 1 220 800 359 andra människor (och minst lika många kor) i ett land som till ytan är sju gånger större än Sverige. Det känns spännande, och lite konstigt. Tänkte fotografera massor, låta håret växa och äntligen lära mig södra stjärnhimlen.

Uppdaterar efter möjlighet här med bilder och text, den andra bildbloggen kommer nog ligga helt nere. Mindre än sex timmar till avresa och det ekar i rummet jag sitter i, med en dator i ena hörnet och en väska i det andra. Det här ska bli kul.

Till havs!