God Jul i palmblads-stugorna

Den forsta delen av den har resan handlade mycket om att jamfora, att se kontraster. Se det som ar har, och helt naturligt da detta ar forsta stora resan utanfor Europa, jamfora det med hemma. Det tog den mesta av min tid, var jag an var. Bara en sadan sak som att killar garna gar hand i hand pa stan, lutar sig emot varandra eller rentutav gosar, ar inget konstigt har. Daremot ar det valdigt konstigt att vara gay, sa konstigt att Indien nyligen rostade igenom en lag mot samkonat sex. Alla ar sa valdigt trevliga hela tiden, servicen ar magnifik, och anda ar det nagot som felar. Det ligger liksom en viskning av konstant fortryck over allt, dels igenom det komplexa men ljupt rotade kastsystemet, men saklart ocksa genom synen pa kvinnor. Uppe i bergen motte vi dem med vedknippen stora som de sjalva over ryggen, har pa beachen badar de med kladerna pa. Eller de gar mest i vattnet, da manga av dem inte kan simma. Det ar mannens hav, inget annat. Till en borjan brottades jag mycket med skuld over att ha sa mycket mer pengar an manga av de jag moter. Som nar jag forsta morgonen pa resan at den billigaste restaurangfrukosten i mitt liv, och det pa taket pa huset pa andra sidan gatan satt en sliten man och borstade tanderna med pekfingret.  Som nar jag gick upp och ner langs med bergsstigen till Benkas hus i Manali och sag de fattiga bonder som slet dag ut och dag in, boende hela familjen i samma skjul. Kontrasterna var dar, konstant, och gick inte att undga. Samhallet hemma och detta var sa otroligt olika i stort och smatt, men hur jag an vred pa det kom jag alltid i slutandan fram till samma tanke; att inget, som helhet ar battre an den andra, men att bada pa manga satt kan bli battre.

Nu ar det lite annat, mer lugn och ro. Bo pa beach gor att allt istallet for kontraster overgatt i nyanser. Traffat mangder med nya harliga manniskor, allt fran den energiskt babbliga och roliga fotografen Etienne, till den palindrombekladda fransmannen Noel Leon, som kryddar lagereldarna med att anvanda facklor trots sin brutala overforfriskning. Allt har lugnat ner sig i huvudet nagot, jag tanker mer pa de jag moter och mig istallet for samhallet jag ar i. Ater god men enformig turistmat, badar mycket, laser annu mer, och pa kvallarna blir det ofta lagereld. Killarna slass om gitarren, tjejerna om uppmarksamheten. Vi har javligt roligt och nyanserna ar enklare men inte desto mindre imponerande. Som nar vi dagligen kan skonja delfiner ute i vattnet, eller nar plotsligt en vattenbuffel star bredvid en pa stranden och tuggar i sig en rulle toalettpapper. Eller for den delen nar nagon drar fram ett svard och borjar kompa till allsangen med det.

Det basta for tillfallet ar att jag inte har brattom nagonstans, nu stannar jag har over nyar, sen blir det vidare mot ruinstaden Hampi och efter det Kerala. Men fram till dess har mycket hunnit handa. God Jul!