Vandrarns pöjk

Nämen, lite natur- och vandringsbilder denna gång. Igår gick vi en åttatimmars promenix upp i bergen, i skogar där det minsann bodde både björnar och leoparder. Och de mäktigaste och konstigaste träd som jag någonsin har upplevt. Kände mig som en hob i Dimmiga Bergen, fast utan dimman. Och så hängde jag ju inte med Gandalf(I wish). Över oss cirklade Vitryggade Gamar och väntade väl på att vi skulle dö. De är dock akut utrotningshotade, så skrattar bäst som skrattar sist!

Vaknar varje dag med en mage som paminner om en nyexaminerad luftbalong(inte undra pa, sa manga kulturkrockar och sprakforbristningar som sker dar inne dagligen) men annars ar allt ratt bra. Idag vandrade vi utmed bergssidan till nasta lilla by och badade i en sjuhelvetiskt varm kalla. Plagsamt, men klart vart det, har inte kant mig sahar ren sen sist jag badade i Frasses bastu i Anttis. 

Flera bilder ar fler an fyra elefanter

Hello, how are you?

Indien. Vilken tväromvändning från allt man tidigare har lärt sig. Folk man aldrig träffat är superenergiska och väldigt på, och bryr sig bara om att en mår bra. Så ovant! 

Reser med min gudfar Bengt, eller Benka, som jag känt honom som, genom de gånger han på genomresa antingen ifrån eller till Indien kommit hälsat på familjen igenom hela min barndom. Har alltid tyckt det verkade så häftigt med Indien efter vad han har berättat, så nu kände jag att det var dags att hänga på.

Vi landade rakt in i vimlet, kaoset, tvättmaskinen som kallas Dehli. Första intrycket var verkligen något jag tyckte om, allt var väldigt enkelt och nära. Fullt av liv. Vi reste snabbt vidare till Jaipur för att hälsa på gamla vänner till Benka, allt från stenhandlare till rikshaförare. Häftigt att få en bild av de vänner och det liv han har haft i detta land de senaste trettio åren. Var även förbi det aptempel med galna tjuv-bandar som SVT brukar visa en dokumentär om någon gång om året. Vackert, men klart odramatiskt, förutom då en av aporna rev åt sig all min packning och alla mina kläder. När jag naken bad honom komma tillbaka bad han om ursäkt och sa att de egentligen inte ville sno grejer av folk, men det var vad som förväntades av dem och folk blev besvikna när det inte gjorde det. Det var ju en tråkig historia! 

Efter en intensiv vecka med mycket fina möten tog vi tolvtimmars buss upp mot Benkas hus i Manali. En mäktig resa. När jag på natten kollade ut igenom fönstret trodde jag först att det var stjärnor jag såg, men insåg efter en stund att det var lysen från lastbilar som åkte på vägarna på andra sidan dalen. De var bara så höga berg att de liksom smälte ihop med stjärnhimmelen. 

Det är obeskrivligt vackert här uppe, Manali ligger på samma höjd som Kebnekaise och bortom dalen reser sig ryggen av Himalaya, med så höga berg att det känns som om man tittar på en annan värld. Här läser jag mest, dricker mycket chai och hänger med den haltande hundvalpen Bissu. Siktar på några ordentliga promenader i veckorna som kommer. 

Utsikt från huset. Kullu-dalen, eller Gudarnas Dal som den även kallas.

"Indien alltså..det verkar rätt rörigt där du"

Det är dags att åka till andra sidan jorden och knöla in sig bland 1 220 800 359 andra människor (och minst lika många kor) i ett land som till ytan är sju gånger större än Sverige. Det känns spännande, och lite konstigt. Tänkte fotografera massor, låta håret växa och äntligen lära mig södra stjärnhimlen.

Uppdaterar efter möjlighet här med bilder och text, den andra bildbloggen kommer nog ligga helt nere. Mindre än sex timmar till avresa och det ekar i rummet jag sitter i, med en dator i ena hörnet och en väska i det andra. Det här ska bli kul.

Till havs!