Kotaibilder

Nar molnen fangade allt i ett par dagar. 

Maktiga Eukalyptustrad i skogen

Ledsamt avsked till Moshi och Kat som akte vidare.

Chemek plockas bar som vaxer strax utanfor huset.

Max lagar lunch

Vadret paminner om var, men loven om host.

Vataikanal

Med bitterheten over de forlorade bilderna och med ledsamma nyheter hemifran lamnade jag Hampi i precis rattan tid. Akte vidare till Kodaikanal i Tamil Nadu och motte upp vannerna fran Hampi, som skaffat ett eget hus at den lilla natta gruppen pa 14 personer. Vi lagar god mat, sjunger, larvar oss och gar promenader i skogen bakom huset, som ar som tagen ur Sagan om Ringen eller Ronja Rovardotter. Har till slut hittat den grupp jag tidigare saknat under resan. Stormtrivs har, uppe i bergen. Kall vind och varm sol, kanns som Manali igen, men framforallt-Sverige. Sockor, varmt te och smaltvatten som rinner over dammiga vagar far mig att tanka pa att nar jag kommer hem ar det var. Som det ser ut nu blir det i mitten av Mars. Det kanns bra och svenskt lagom.

 Resan har varit i sa manga olika delar, och det ar forst nu jag borjar se vad de olika delarna har bidragit med. Det var mycket ensamtid till en borjan, och det forvanar mig fortfarande hur otroligt mycket jag behover av detta. Det behovdes dock, nar jag ser tillbaka pa hur jag kande mig innan jag akte. Da jag inte hade en aning om vad som lag framfor mig, sa kanns det mer som att jag flydde fran det jag var i, an siktade pa det jag var pa vag emot. Jag akte med malet att uppleva nagot annat an det jag ser och hor hemma, och det vore ju konstigt att inte lyckas med det med tanke pa hur annorlunda detta ar. Precis lika hemskt och vackert som det svenska samhallet, men ofta pa ett helt annat satt. Nar agaren till det proppfulla internetcafet jag sitter pa helt bekymmerslost ger sitt barn en sadan orfil  att den senare ramlar av stolen i en kaskad av grat och skrik, da vet jag att jag inte ar hemma.

De andra i huset tjatar pa mig och Mikaela, den enda andra svensken, att laga en typiskt svensk middag. Men vad fan skulle det vara egentligen? Jag kanner mig begransad av brist pa lingon och sill och blir mest forvirrad over fragan. Forslag mottages darfor med oppna armar.

Hampiveckor

Hampiveckor har runnit forbi lika stillsamt och fint som forsen strax nedanfor det lilla camp vi har haft. Vi gick ihop och hyrde ett rum till vaskorna, sen byggdes ett camp med hangmattor, lagereld, filtar och egenlagad mat. Det har en toppen tid, allt ar fantastiskt vackert haromkring och vi har sett bade templet dar apguden Hanuman sags ha fotts och urfattiga manniskor som sitter och skiter i vaggrenen. Traffat en hel del fina manniskor, bland annat Lucy och Alfie fran England. Alskar engelsman slash kvinnor. Alla de andra akte vidare i forrgar men jag kande att jag inte var klar med fotograferandet och stannade ett par dagar till, men igar formaterade en dator det enda minneskort jag an inte hade back-up pa sa nu ar 95% av bilderna fran Hampi borta. Givetvis ocksa de klart basta jag tagit under resan. Vafan! Jag aterkommer nar bitterheten slappt nagot, imorgon reser jag vidare och moter upp de andra.

"Fred" pa jorden
D